You don't really understand human nature unless you know why a child on a merry-go-round will wave at his parents every time around - and why his parents will always wave back.
1. VARFÖR GÅR DU UPP OM MORGONEN?
För att det alltid finns anledning till att gå upp, även om det innebär att vakna upp till en tjock dimma som tränger genom varje cell man består och infekterar en med otrolig negativitet. Till och med då; i de allra mörkaste stunderna, när man tror att det snart är slut och man närmar sig ljuset (haha) så bara säger det "BAM!" i huvudet och rätt ljus strömmar in. Jag har haft mat på bordet, tak över huvudet (för det mesta) och jag går i skolan. Om inte det räcker vet jag fan inte.
2. VARFÖR ÄR DU SÅ JÄVLA NEGATIV?
2. VARFÖR ÄR DU SÅ JÄVLA NEGATIV?
Jag är faktiskt inte negativ. Jag är ganska positiv, i mig. Ingenting som jag behöver utstråla längre; jag bryr mig helt enkelt inte nu. Förut så betydde det allt. Att verka glad, se glad ut, skratta och le; vara den lyckligaste man kan tänka sig. Tills en klok kille berättade något för mig när vi satt och talades vid. "Dina ögon är så jäkla sorgsna, Nora. Vad fan är fel?". Då slog det. Jag är inte negativ. Var jag negativ skulle jag ha tagit livet av mig när jag var 12 eller något.
3. VAD SKULLE DU ÖNSKA OM DU HADE TRE ÖNSNINGAR?
3. VAD SKULLE DU ÖNSKA OM DU HADE TRE ÖNSNINGAR?
Hm. Att alla utsatta barn; som utsätts för helt absurda miljöer, som befinner sig i krig och som får utså skit, slits bort från det. Att varenda unge är innerligt lycklig. Även fast jag vet att det inte går. Jag hatar att se barn gråta. Avskyr det. Jag hatar att veta vilken stor idiot jag är, det finns så många som har det så förbannat mycket sämre än mig. Barn som far illa får blodet att koka i mina ådror. Och jag kan gråta som mest, för att jag vet att det pågår samtidigt som många andra har det så fruktansvärt bra men inte förstår det. Det gör ont i hela kroppen och det värsta är att vi är ganska få som tänker på detta ungefär konstant. I värsta panikångesten jag får, består en stor del av den; av skulden jag känner för att jag inte kan göra något. Nu skrevs det mycket om den önskningen, ska snabba på resten.
Sedan önskar jag mig lycka, på något sätt. Att få vara lycklig på rikigt. Att någon springer in och håller om mig, håller min hand, rör vid mig med värme och tittar mig i ögonen utan att säga ett jävla ord. Som finns, hela tiden. Som jag aldrig vill förlora. Jag vill ha lycka; av någon. Dela lycka, det vill jag, så mycket. Att få känna den där lyckan som de flesta i min omgivning kan känna ibland, att kunna ha bockat för den känslan. Jag vill höra till någon som vill höra till mig. I framtiden, hoppas jag att någon snäll själ vill ansluta sig till mig. Haha.
Sedan så önskar jag mig liv för alltid. Att inte kunna dö. Varför, vill jag inte berätta för det låter sinnesjukt.
Sedan önskar jag mig lycka, på något sätt. Att få vara lycklig på rikigt. Att någon springer in och håller om mig, håller min hand, rör vid mig med värme och tittar mig i ögonen utan att säga ett jävla ord. Som finns, hela tiden. Som jag aldrig vill förlora. Jag vill ha lycka; av någon. Dela lycka, det vill jag, så mycket. Att få känna den där lyckan som de flesta i min omgivning kan känna ibland, att kunna ha bockat för den känslan. Jag vill höra till någon som vill höra till mig. I framtiden, hoppas jag att någon snäll själ vill ansluta sig till mig. Haha.
Sedan så önskar jag mig liv för alltid. Att inte kunna dö. Varför, vill jag inte berätta för det låter sinnesjukt.
What if?
Snart är det ett helt nytt år och snart sitter jag där ganska frustrerad över att ingenting har varit helt värt just det året. Men jag måste medge att jag har ganska mycket att vara tacksam över, även om det kan se bäcksvart ut ibland. Man ser det man vill se, så att säga. Bortsett från att jag har mat att äta, rena kläder att bära och rent vatten att dricka; samt tak över huvudet och en kudde att vila huvudet på från natt till natt (även om jag inte utnyttjar den förutsättningen till fullo) så finns det även böcker jag har mycket att tacka.
Efter att ha läst en massa skitböcker genom dagar och veckor (mest för att försöka skjuta undan alla förvirrande tankar som irrat runt som kackerlackor i huvudet på mig) så måste jag medge att jag blev fruktansvärd glad över att hitta en bok som både var meter, kilometer och flera mil lång och inte nog med det; något utöver det vanliga. The Wind-Up Bird Chronicle heter den, lite smakfullt sådär. På svenska benämns den som Fågeln som Vrider Upp Världen. Faktum är att det egentligen inte är bra för sådana som mig att läsa böcker som denna (=djupt deprimerade människor med svår ångest, från och till) eftersom att den inte saktar ner tankeprocessen. Snarare tvärtom. Kackerlackorna som jag skrev om ovan blev fler. Men nu var de liksom organiserade. Det fanns tomma ytor emellan de. Jag vet inte varför jag tog dessa vidriga kryp som exempel, men ni förstår. Haruki Murakami är förmodligen en av mina favoritförfattare, nu. Två böcker senare.
För att kort sammanfatta denna bok utan att avslöja för mycket skriver jag: en brunn.
Inte nog med att denna bok tagit plats i mitt oplacerade liv så kan jag ju nämna den andra boken ganska snabbt. Efter att ha sett filmen Norwegian wood så var jag ju tvungen att kika genom boken också. Aldrig någonsin har en film levt upp till kraven som en bok har satt tidigare. Jag menar dock absolut inte att filmen var i närheten av bokens perfektion och finess, men det var inte meningen heller. Den var snarare som ett stöd. En ordlista, kanske. Att få upp karaktärerna i form av bilder var faktiskt något av en lättnad. En speciell scen ur filmen berörde mig fantastiskt mycket. Kort därefter stötte jag på samma scenario i boken och jag blev självklart mer berörd av de omsorgsfullt valda orden än ur orden som slängdes runt på måfå i filmen; men jag fick en mer klar bild, liksom.
Tja. Somliga är tacksamma över underbara vänner, pojkvänner och typ familj. Haha. Böcker skulle inte gå att leva utan. Eller ord och meningar och ordning i huvudet. Mitt i allt kaos så har jag hittat min egna fred-zon. Lyckligtvis tränger sig ingen förutom jag in och det finns inga dörrhantag att rycka i. Den är nämligen bara till för mig.
Efter att ha läst en massa skitböcker genom dagar och veckor (mest för att försöka skjuta undan alla förvirrande tankar som irrat runt som kackerlackor i huvudet på mig) så måste jag medge att jag blev fruktansvärd glad över att hitta en bok som både var meter, kilometer och flera mil lång och inte nog med det; något utöver det vanliga. The Wind-Up Bird Chronicle heter den, lite smakfullt sådär. På svenska benämns den som Fågeln som Vrider Upp Världen. Faktum är att det egentligen inte är bra för sådana som mig att läsa böcker som denna (=djupt deprimerade människor med svår ångest, från och till) eftersom att den inte saktar ner tankeprocessen. Snarare tvärtom. Kackerlackorna som jag skrev om ovan blev fler. Men nu var de liksom organiserade. Det fanns tomma ytor emellan de. Jag vet inte varför jag tog dessa vidriga kryp som exempel, men ni förstår. Haruki Murakami är förmodligen en av mina favoritförfattare, nu. Två böcker senare.
För att kort sammanfatta denna bok utan att avslöja för mycket skriver jag: en brunn.
Inte nog med att denna bok tagit plats i mitt oplacerade liv så kan jag ju nämna den andra boken ganska snabbt. Efter att ha sett filmen Norwegian wood så var jag ju tvungen att kika genom boken också. Aldrig någonsin har en film levt upp till kraven som en bok har satt tidigare. Jag menar dock absolut inte att filmen var i närheten av bokens perfektion och finess, men det var inte meningen heller. Den var snarare som ett stöd. En ordlista, kanske. Att få upp karaktärerna i form av bilder var faktiskt något av en lättnad. En speciell scen ur filmen berörde mig fantastiskt mycket. Kort därefter stötte jag på samma scenario i boken och jag blev självklart mer berörd av de omsorgsfullt valda orden än ur orden som slängdes runt på måfå i filmen; men jag fick en mer klar bild, liksom.
Tja. Somliga är tacksamma över underbara vänner, pojkvänner och typ familj. Haha. Böcker skulle inte gå att leva utan. Eller ord och meningar och ordning i huvudet. Mitt i allt kaos så har jag hittat min egna fred-zon. Lyckligtvis tränger sig ingen förutom jag in och det finns inga dörrhantag att rycka i. Den är nämligen bara till för mig.
We spend too much time living in the ‘what if’ and need to learn to live in the ‘what is.’
Hoppa från byggnad till byggnad. Ramla. Slå mig rejält. Blöda. Fortsätta. Hoppa från klippor. Ramla. Bryta ben, armar. Nästan, drunkna. Gå på riktigt varma stenar, sova på riktigt varma stenar. Utsätta mig själv för det mest brutala som finns och överleva. Any day.
Not fail, för mig, är att inte dö. Konstigt sätt att se på det antar jag. Men jag skulle vilja leva för alltid. Kanske för att jag hittills ser livet som en ganska stor besvikelse. Det är inte ett liv, det är att existera. Att leva livet innebär inte att man ska vara rädd för att låsa in sig i sig själv, eller att man kanske råkar tänka fel tanke.
But. I dunno.
Not fail, för mig, är att inte dö. Konstigt sätt att se på det antar jag. Men jag skulle vilja leva för alltid. Kanske för att jag hittills ser livet som en ganska stor besvikelse. Det är inte ett liv, det är att existera. Att leva livet innebär inte att man ska vara rädd för att låsa in sig i sig själv, eller att man kanske råkar tänka fel tanke.
But. I dunno.
Sådant som aldrig skulle få plats i huvudet om de inte gick att få ned på papper
Som passiv rökare kan man bli hemskt röksugen. Jag ville bara informera er om att jag inte är röksugen. End of story. Yeah.
Blackbird singing in the dead of night, take these sunken eyes and learn to see.
Jag har tappat ganska mycket fokus. Det mesta är suddigt. Skola, vänner och människor jag faktiskt älskar, är suddiga. Nu är det ganska bekräftat. Jag befinner mig i en annan värld, ganska mycket hela tiden. Vardagssysslor blir ganska suddiga. Det finns ingen fokus. Linsen är till och med trasig. Nu är det bara lite glas. Snart finns inte ens den. Snart är det bara ganska mycket existens istället för 50% liv. Snart är det "jag borde" istället för "jag ska". Och den, den linjen är en man inte vill passera. Inte på ett bra tag.
"Skola, vänner och människor jag älskar". Det var dumt skrivet. Numera är jag tveksam över allting. Om jag verkligen älskar. Man kan inte älska någon annan förrän man älskar sig själv. Just nu kan jag inte titta på min reflektion utan att vilja spy upp allt jag någonsin ätit. Inte för att jag finner mig själv tjock, oattraktiv eller någoting. Snarare för att hela jag känns som en stor lögn. En ganska känslokall, lögn. Jag vet inte. Jag tror jag är väldigt kall och skapligt elak egentligen, men att jag bara slängt ned det i en låda någonstans i bakhuvudet.
Men vet ni. Jag har mat på bordet och jag har rena kläder. Jag har en skola att gå till och ett land som är krigfritt. Det är jag innerligt tacksam över. Ni anar inte. Så tacksam.
"Skola, vänner och människor jag älskar". Det var dumt skrivet. Numera är jag tveksam över allting. Om jag verkligen älskar. Man kan inte älska någon annan förrän man älskar sig själv. Just nu kan jag inte titta på min reflektion utan att vilja spy upp allt jag någonsin ätit. Inte för att jag finner mig själv tjock, oattraktiv eller någoting. Snarare för att hela jag känns som en stor lögn. En ganska känslokall, lögn. Jag vet inte. Jag tror jag är väldigt kall och skapligt elak egentligen, men att jag bara slängt ned det i en låda någonstans i bakhuvudet.
Men vet ni. Jag har mat på bordet och jag har rena kläder. Jag har en skola att gå till och ett land som är krigfritt. Det är jag innerligt tacksam över. Ni anar inte. Så tacksam.
Young men want to be faithful, and are not; old men want to be faithless, and cannot.
Why, why, why, why do I bother?
Någontin jag tycker är underbart är att det inte snöar. Det kan få snöa på julafton, nyår och någon vecka efter. Sedan så kan det ta slut. Jag blir väldigt nedstämd när det är snöigt. Det må vara underbart fint, men min psykiska hälsa är inte hälsosam under den tiden. Frågan är dock fortfarande densamma; varför är det inte snö ute? Något är fel. Eller rätt, för min del. Men mm.
Och AK. Jag ska fira jul hos er. Mhm. You know it, galfran.
Och AK. Jag ska fira jul hos er. Mhm. You know it, galfran.
Bara för att
Människor som våldtar det svenska språket (ännu mer).
Okej. Människor som skriver om allvarliga punkter men som sedan absolut river isär det svenska språket är så förfärligt skrämmande. Jag vet inte om det är rätt ord; men jag ryser till i hela kroppen. Jag menar inte att man måste ha perfekt grammatik, nej. Det struntar jag i. Men vill man få fram en åsikt, en seriös åsikt så lovar jag att det hela blir lite mer seriöst om man undviker att använda ord som "fucking", "svär", "skiten" och använda en massa överdrivna uttryck som kränker både den ena och den andra.
Det känns ändå som en bra idé att börja med att faktiskt föra fram sin åsikt istället för att svära och hota och hitta på en massa strunt. Känslomässiga grejer; sure thing. Skriv av dig. Men man skall inte förvänta sig att det blir något seriöst. Man kan inte få sin sak bevisad genom att skriva som en jäkla kratta. Ugh. Är man 15-16 kan man även stava rätt såvida man inte är dyslektiker. Det går, jag lovar. Det funkar dessutom att inte hålla på och låta som att man är 3 år gammal och att allting annat är fel och det man tycker är 100 % korrekt. Sorry. Not going to happen.
Det känns ändå som en bra idé att börja med att faktiskt föra fram sin åsikt istället för att svära och hota och hitta på en massa strunt. Känslomässiga grejer; sure thing. Skriv av dig. Men man skall inte förvänta sig att det blir något seriöst. Man kan inte få sin sak bevisad genom att skriva som en jäkla kratta. Ugh. Är man 15-16 kan man även stava rätt såvida man inte är dyslektiker. Det går, jag lovar. Det funkar dessutom att inte hålla på och låta som att man är 3 år gammal och att allting annat är fel och det man tycker är 100 % korrekt. Sorry. Not going to happen.
According to a recent survey, men say the first thing they notice about a woman is their eyes, and women say the first thing they notice about men is they're a bunch of liars.
Läser Moonwalk och dricker thé. Varför är det inte snö ute?
Twenty years from now you will be more disappointed by the things that you didn't do than by the ones you did do. So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbor. Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.
Idag fick jag för första gången på väldigt länge; höra något ytterst förnuftigt. "Jag tycker att du skall ut och resa efter gymnasiet", sade hon. Att jag ska ut och resa. Ha! Det har jag aldrig hört någon be mig att göra. Det har alltid handlat om att plugga, plugga, plugga och bli något. Men nu sa hon att hon tyckte att det vore perfekt att ta ett år ledigt och resa.
Men då blir jag lite rädd. För tänk om jag reser till alla fina städer jag drömt om. Rom, Nairobi, Dehli, Tokyo, Paris och så vidare. Jag reser dit, släpper ned allting och ser mig om. Suckar tungt och blir besviken. "Är det allt?". Tänk om jag måste vara lycklig innerst inne för att smaka på allt fint som finns utspritt över världen. Det går fan inte. Inte på 3 ynka år.
Det är jag rädd för. För att inte få testa på allt fint och känna mig mer än bara likgiltig inför det. Förstå vilken miss att inte kunna ta till sig allt vackert man stöter på genom vägen. Det skulle vara ångest framkallande och så förbannat frustrerande. Herre, vad ledsen jag skulle bli. Liksom.
Never wants to see you no more
Tacka Skream (och Example) vet jag, som har visat upp killens enda och sanna natur; svineri.
Hehe.
Hehe.
What, what, what.
Alltså jag längtar efter ett långt, halvlila hår. Långt. Till typ midjan. Jag kommer att känna mig som en sjöjungfru. Ska se till att jag får mina linser igen och jag ska fixa mitt hår till det ultimata. I need to express my purple-ness. Hade lätt kört på blått men det är nog svårt att få till bra.
Jag övar varje mening, framför spegeln; varje ord. Vi gick från damm till damm, vi reste jord till jord.
Numera luktar jag rök hela tiden, ganska frivilligt. Egentligen så skulle jag kunna säga ifrån direkt om det nu var jobbigt. Men doften, till och med utseendet är behagligt. Att se röken sväva upp och ställa sig precis som en bok i en bokhylla; på den tomma luften är fint. Röken är urskiljsbar och fin på flera plan och det är fascinerande att iaktta denna giftiga gas som sedan hittar sin väg in till lungorna även om det inte är jag som tar blossen. Men jag får en hemsk huvudvärk av det hela. Det gör ingenting. Då vet jag varför jag har ont i huvudet, eller jag har en anledning i alla fall. Fram tills nu har det bara gjort ont.
When your days are long and lonlier than before, when your bed is cold and the sheep are at your door; I'll take you away, I'll take you away, I'll take you away.
Lyssnar på en massa Kent och mer eller mindre struntar i allt skolarbete. Det är faktiskt fel och jag uppmanar alla andra att aldrig ens tänka tanken. Jag trodde nästan att jag skulle bli bättre när jag blev tvungen att göra allt. Det har inte förändrats det minsta. Istället för att skriva psykologin eller tja, börja med den (den skall vara inlämnad imorgon) så sitter jag och tittar ut lite. Jag har en ganska fin utsikt här borta. Man ser ut över alla bilar. Man ser gatulyktor härifrån och jag kan se en massa, massa, massa. När jag sätter mig på den lite bredare fönsterkanten kan jag vinkla mig och se till och med mer. Jag brukar öppna fönstret halvt och låta handen vila emellan fönsterrutan och den tjocka luften. Det är kallt men det balanseras i och med att jag sitter i ett förbryllande varmt rum. Det mesta blir ganska obetydligt när jag sitter där, för från och med den sekunden som jag satt mig och spejat ut så är det endast bilar, träd och lyktor jag ser. Jag ser inte människor i sig. Jag hör inte människor, i sig. Jag känner inte människors närvaro och det är det skönaste jag vet. Ingen är en tillräcklig favorit för att jag skall kunna spendera för mycket tid med honom/henne. Det skulle inte hålla. Jag njuter inte av människors sällskap så mycket som jag skulle kunna.
Ändå så känner man sig på något sätt tom utan andras sällskap. Trots att man ändå vill bort och bara slippa allihopa. Ändå så känner man att det kanske är viktigt att ha en verklighet att gå tillbaka till när man tippar över eller in på fantasi. Kanske är det nyttigt att ha en ganska brutal, grå och smärre tråkig bild av en verklighet för att kunna måla upp en färglad fantasivärld. Det kan inte vara lätt att hitta på, skapa och drömma om en massa om man ändå lever det. Ibland är det väl okej att unna sig lite tidsuppfattning. Ibland kanske det är bra att gråta, skratta eller bli riktigt förbannad. Men det är fortfarande intressant hur jag hela tiden vill sudda ut alla och sitta ensam. Samtidigt som den tanken hittar sin väg till alla vrån som finns i hjärnan så ryser jag till lite av att tänka på att det kanske händer någon gång. Om det gör det; så kommer jag att gå sönder allt eftersom, då saknaden efter att vilja bort kommer expanderas hela tiden och det kommer inte gå att förflytta sig runt i huvudet, det man har längtat efter är ju liksom där redan; varför då sätta sig i en bubbla om ingen ändå stör?
Hur jag än vrider och vänder på det hittar jag inget svart eller vitt. Det hela är en grå smet. Allting bara händer och jag nickar, skakar på huvudet och tvekar ibland. Utan att riktigt invända eller säga ifrån simmar jag sida vid sida med självförakt, önsketänkande och ångest i ett hav nästan fyllt med otrevligheter. Jag drunknar aldrig riktigt; men vågorna kan bli tillräckligt höga och stora för att dra med mig om de vill. Jag känner mig smärre maktlös ibland för det känns menlöst att fortsätta simma. Ibland undrar man om det vore bättre att bara ge med sig. Men ändå så är det skrämmande att föreställa sig hur allting bara slukar en och hur man blir ett med allt man försökt ta avstånd ifrån. Det finns både positiva och negativa sidor med allting.
Någonstans långt och djupt inne i det jag kallar "MIG" så antar jag att jag saknar oskyldigheten i att vara ett barn. För då är det någorlunda OK att våga vara rädd för sådant man aldrig stött på. Numera skall man vara beredd. Men att vara beredd på hemska saker som kan hända låter mera skräckinjagande än att faktiskt vara rädd.
DET ÄR EGENTLIGEN FÖR JÄVLIGT ATT JAG KLAGAR. EGENTLIGEN SÅ HAR JAG DET BÄTTRE ÄN 70% AV MÄNNISKORNA PÅ JORDEN. Jag vet redan.
But like everything I've ever known [he] disappeared one day so I spend my whole life hiding my heart away
Brabrabrabrabrabra. Alla andra suger. Hejdå.
murder to excellence
Något som stör mig: Kanye West mitt i allt bra. Vad gör han där????
I love you to the moon and back
Nu har jag sagt det typ tusen gånger idag. Skrivit det 2. Det får bli en tredje gång. Jag älskar dig. Jag älskar dig så det känns helt ofattbart ibland för jag ogillar de flesta, i hemlighet. Jag älskar dig och det är skitläskigt. Jag älskar dig på allvar den här gången och jag skulle kunna tänka mig att släppa dig ifall det någon gång skulle göra dig lycklig. Så mycket, älskar jag dig. Så hade jag inte sagt förut. Du är faktiskt värd, när de flesta är ganska ovärda. Och det är de, för det mesta.
Skulle göra massvis för att se dig le och vara glad. Det låter så töntigt men det är så verkligen sant. Du bara tar en otrolig stor plats i mig och sprider så mycket lycka även fast du inte förstår hur själv. Jag ryser varje gång du rör vid mig, på allvar. Jag skälver till när du kramar om mig och du vänder upp och ned på min tråkiga tillvaro. För varje gång jag tittar på dig känns det ändå värt. Även om jag sitter helt förtvivlad och inte ser anledning till att ens sitta sådär förtvivlad, så sitter du där och håller om mig och gör det ganska självklart. Jag behöver inte anstränga mig för att hitta positiva ting, det finns där; runt mig, med armarna omslingrade om min späda kropp och luktar fantastiskt, haha. Med varma andetag och en varm existens så gör du mig lycklig.
Du gör mig så jävla glad. Jag älskar dig, när jag vill slita sönder alla andra i stycken. Bara du och bara du och bara du.
Skulle göra massvis för att se dig le och vara glad. Det låter så töntigt men det är så verkligen sant. Du bara tar en otrolig stor plats i mig och sprider så mycket lycka även fast du inte förstår hur själv. Jag ryser varje gång du rör vid mig, på allvar. Jag skälver till när du kramar om mig och du vänder upp och ned på min tråkiga tillvaro. För varje gång jag tittar på dig känns det ändå värt. Även om jag sitter helt förtvivlad och inte ser anledning till att ens sitta sådär förtvivlad, så sitter du där och håller om mig och gör det ganska självklart. Jag behöver inte anstränga mig för att hitta positiva ting, det finns där; runt mig, med armarna omslingrade om min späda kropp och luktar fantastiskt, haha. Med varma andetag och en varm existens så gör du mig lycklig.
Du gör mig så jävla glad. Jag älskar dig, när jag vill slita sönder alla andra i stycken. Bara du och bara du och bara du.
If she's gone I can't go on, feeling two foot small.
Verkligheten fjärmade sig från det vi kallar verklighet och blev alltmer splittrad. Men det var när allt kom omkring; fortfarande verklighet.
+ Fågeln som vrider upp världen
En så bra bok har jag inte läst sedan Lola Rose. Fantastiskt underbar och Haruki Murakami måste vara kung på filosofi. Jag läser dock boken på svenska. Fatta att läsa den på engelska. Eller woh, japanska. Svenskan våldtar ju det fina språket, åhå.
En så bra bok har jag inte läst sedan Lola Rose. Fantastiskt underbar och Haruki Murakami måste vara kung på filosofi. Jag läser dock boken på svenska. Fatta att läsa den på engelska. Eller woh, japanska. Svenskan våldtar ju det fina språket, åhå.
It shall be seriously radical
119 kronor, lätt värt. Lätt värt att se ut som en mermaid i håret, lite granna. Ska lätt skaffa ett par vita linser också. Alltså, rad. Rad as fuck.
Hey kids it's Borgore, do you know what's hardcore?
Från Nympho till det most awesome thing jag sett på länge. Wooooooooah.
-
Jag älskar dig så himla mycket, Rasmus. Så himla, himla, himla mycket. Åh fan.
Gav honom allt, allt jag kan ge, ville ha mer, det är så han är, ensam är stark; det är så jag blev, litar inte på någon och allt är hans fel.
Haha åh. Vill bli en chillig poet/författare och aldrig behöva gå i skolan. Åh.
Secret love - Billie the Vision & the Dancers
Så jävla fin.
Lost in the world (Bon Iver & Kanye West)
Lyssnar av någon skum anledning på Newkid och tycker hans låt "Gråter bara i regnet" är väldigt fin poesi faktiskt. Just sayin'. Musiken i sig är inte något för mig, men åh, fin text.
Hm. Jag sitter fortfarande och undrar om jag borde gå humanistiska i Västerås. Det är ingen som vet om; lyckligtvis förutom ni som läser. Jag har undrat länge, länge, länge. Men vad i helsike blir man efter det. Humanist? Haha. Äh.
Min, Rasmus
Åh fy vad jag älskar dig.
Du tar sönder mig, fixar mig, tar sönder mig, fixar mig och tar sönder mig.
Du tar sönder mig, fixar mig, tar sönder mig, fixar mig och tar sönder mig.
Jag älskar dina läppar.
Din kropp.
Dina kramar.
Att krypa ihop i din famn.
Mest av allt, så älskar jag dig.
Och du fixar mig, så bra.
(Sånt här känns fel att skriva här, men jag älskar ingen mer än Rasmus)
Inte än i alla fall. Åh, fy vad jag älskar dig, älskling. Hoppas du absolut inte läser detta, för det vore pinsamt.
Att krypa ihop i din famn.
Mest av allt, så älskar jag dig.
Och du fixar mig, så bra.
(Sånt här känns fel att skriva här, men jag älskar ingen mer än Rasmus)
Inte än i alla fall. Åh, fy vad jag älskar dig, älskling. Hoppas du absolut inte läser detta, för det vore pinsamt.
Sometimes I feel like singing "Lord, I just don't care"
A dreamer is one who can only find his way by moonlight, and his punishment is that he sees the dawn before the rest of the world.
Jag gick ut till skogen med söta hunden och det måste vara typ två år sedan sist. Det är så otroligt skönt att sätta sig någonstans (även om det var relativt fuktigt på alla stenar, hm) och tänka genom saker. Himla skönt var det, jag lovar. Under dagen så är det ju en massa fåglar som pratar och har sig, och det är ju till och med mysigare. Ryser till när jag tänker på det; förstå vad underbart att bo i skogen. Ha.
Jag gick ut till skogen med söta hunden och det måste vara typ två år sedan sist. Det är så otroligt skönt att sätta sig någonstans (även om det var relativt fuktigt på alla stenar, hm) och tänka genom saker. Himla skönt var det, jag lovar. Under dagen så är det ju en massa fåglar som pratar och har sig, och det är ju till och med mysigare. Ryser till när jag tänker på det; förstå vad underbart att bo i skogen. Ha.
You can tell me how your day was; but I don't really care
Haha, jag "dör" som vi ungdomar säger. Haha.
The green eyes, yeah the spotlight shines upon you. And how could anybody, deny you?
Väntar nästan lite desperat på att Facebook ska dö. Dö. Dö. Dööööööö.
Coldplay är himla fint förresten, ugh. Nästan så man blir lite galen av det.
Coldplay är himla fint förresten, ugh. Nästan så man blir lite galen av det.
I once thought I really knew, I once thought I really knew myself and things might really look all good. "You just need to cross the line of you", I told myself.
+ Gått ut med Bonnie, klappat Bonnie, haft Bonnie i knät, känt Bonnies andetag, gosat med Bonnie
+ Druckit Masala chai, jag har saknat mitt thé
+ Samlat ihop mina kläder
+ Pratat med min fina bror, som jag saknar dig, och du skulle aldrig kunna föreställa dig
+ Suttit på den breda fönsterkanten, tittat ut över trafiken och skogen och lyssnat på Coldplay
+ Saknat att gå på stan
+ Saknat mitt dagis
Jag har även skummat genom en massa resor. Det skulle vara så ruskigt skönt att åka till Milano eller Tokyo eller Rom eller Paris, eller bara till Stockholm. Ensam. Ha en lägenhet och speja ut över staden. Hålla i en varm mugg med någon god vätska i och pusta ut.
Oh I'm gonna buy this place and start a fire
Stand here until I fill all your hearts desire
Because I'm gonna buy this place and see it burn
And do back the things it did to you in return
"A rush of blood to the head"
Jag har även skummat genom en massa resor. Det skulle vara så ruskigt skönt att åka till Milano eller Tokyo eller Rom eller Paris, eller bara till Stockholm. Ensam. Ha en lägenhet och speja ut över staden. Hålla i en varm mugg med någon god vätska i och pusta ut.
Oh I'm gonna buy this place and start a fire
Stand here until I fill all your hearts desire
Because I'm gonna buy this place and see it burn
And do back the things it did to you in return
"A rush of blood to the head"
Utkast: Nov. 4, 2011
Noises, I play within my head
Noises, I play within my head
Noises, I play within my head
You're so quiet
You're so quiet
But it doesn't phase me
You're on time
You move so fast
Makes me feel lazy
You're on time
You move so fast
Makes me feel lazy
Every time he ain't here, you and your charm creep closer, closer in here. Like a fool for fire I fall, with my pride and all. Like a bomb before explosion, ticking by your call. You're the wiser one, disguised from greed.
Sen skulle man falla i hans armar och titta drömmande på honom.
"Du är så mycket bättre", skulle jag säga och le generat.
Han skulle fingra på min rygg och kyssa mig på pannan.
Vi skulle ligga i en stor, vit säng dagar in och dagar ut.
Han skulle skratta åt mina värdelösa skämt och jag skulle skratta innerligt åt hans.
Vi skulle dricka thé och planera en massa flytt.
Han skulle fingra på min rygg och kyssa mig på pannan.
Vi skulle ligga i en stor, vit säng dagar in och dagar ut.
Han skulle skratta åt mina värdelösa skämt och jag skulle skratta innerligt åt hans.
Vi skulle dricka thé och planera en massa flytt.
Han skulle skaka på huvudet och utbrista "Äh, så länge jag är med dig"
Men egentligen så är det massa filmtjafs. Egentligen så är man elaka mot varandra och vägrar att visa att man faktiskt betyder himla mycket för varandra. Egentligen, så smyger man bakom varandras ryggar. Egentligen, så behöver man inte sånt trams. Uäh. Det skulle väl inte vara så värst spännande.
So, you thought that I would crumble to my knees
Men egentligen så är det massa filmtjafs. Egentligen så är man elaka mot varandra och vägrar att visa att man faktiskt betyder himla mycket för varandra. Egentligen, så smyger man bakom varandras ryggar. Egentligen, så behöver man inte sånt trams. Uäh. Det skulle väl inte vara så värst spännande.
So, you thought that I would crumble to my knees
Treat me like a stranger
Vet ni vad jag längtar efter? Att springa runt bland tusentals människor som inte känner mig.
Note: bilden i mitten är ju underbar, fantastiskt fint att den kom med.
Bildkälla: 50 Fantastic Street Photography
November
Det är november, säger de. Känns mer som oktober.
