Nu har jag sagt det typ tusen gånger idag. Skrivit det 2. Det får bli en tredje gång. Jag älskar dig. Jag älskar dig så det känns helt ofattbart ibland för jag ogillar de flesta, i hemlighet. Jag älskar dig och det är skitläskigt. Jag älskar dig på allvar den här gången och jag skulle kunna tänka mig att släppa dig ifall det någon gång skulle göra dig lycklig. Så mycket, älskar jag dig. Så hade jag inte sagt förut. Du är faktiskt värd, när de flesta är ganska ovärda. Och det är de, för det mesta. 

Skulle göra massvis för att se dig le och vara glad. Det låter så töntigt men det är så verkligen sant. Du bara tar en otrolig stor plats i mig och sprider så mycket lycka även fast du inte förstår hur själv. Jag ryser varje gång du rör vid mig, på allvar. Jag skälver till när du kramar om mig och du vänder upp och ned på min tråkiga tillvaro. För varje gång jag tittar på dig känns det ändå värt. Även om jag sitter helt förtvivlad och inte ser anledning till att ens sitta sådär förtvivlad, så sitter du där och håller om mig och gör det ganska självklart. Jag behöver inte anstränga mig för att hitta positiva ting, det finns där; runt mig, med armarna omslingrade om min späda kropp och luktar fantastiskt, haha. Med varma andetag och en varm existens så gör du mig lycklig. 

Du gör mig så jävla glad. Jag älskar dig, när jag vill slita sönder alla andra i stycken. Bara du och bara du och bara du.