Hoppa från byggnad till byggnad. Ramla. Slå mig rejält. Blöda. Fortsätta. Hoppa från klippor. Ramla. Bryta ben, armar. Nästan, drunkna. Gå på riktigt varma stenar, sova på riktigt varma stenar. Utsätta mig själv för det mest brutala som finns och överleva. Any day.

Not fail, för mig, är att inte dö. Konstigt sätt att se på det antar jag. Men jag skulle vilja leva för alltid. Kanske för att jag hittills ser livet som en ganska stor besvikelse. Det är inte ett liv, det är att existera. Att leva livet innebär inte att man ska vara rädd för att låsa in sig i sig själv, eller att man kanske råkar tänka fel tanke. 

But. I dunno.