Jag övar varje mening, framför spegeln; varje ord. Vi gick från damm till damm, vi reste jord till jord.

Numera luktar jag rök hela tiden, ganska frivilligt. Egentligen så skulle jag kunna säga ifrån direkt om det nu var jobbigt. Men doften, till och med utseendet är behagligt. Att se röken sväva upp och ställa sig precis som en bok i en bokhylla; på den tomma luften är fint. Röken är urskiljsbar och fin på flera plan och det är fascinerande att iaktta denna giftiga gas som sedan hittar sin väg in till lungorna även om det inte är jag som tar blossen. Men jag får en hemsk huvudvärk av det hela. Det gör ingenting. Då vet jag varför jag har ont i huvudet, eller jag har en anledning i alla fall. Fram tills nu har det bara gjort ont. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0