För att det alltid finns anledning till att gå upp, även om det innebär att vakna upp till en tjock dimma som tränger genom varje cell man består och infekterar en med otrolig negativitet. Till och med då; i de allra mörkaste stunderna, när man tror att det snart är slut och man närmar sig ljuset (haha) så bara säger det "BAM!" i huvudet och rätt ljus strömmar in. Jag har haft mat på bordet, tak över huvudet (för det mesta) och jag går i skolan. Om inte det räcker vet jag fan inte. 

2. VARFÖR ÄR DU SÅ JÄVLA NEGATIV?

Jag är faktiskt inte negativ. Jag är ganska positiv, i mig. Ingenting som jag behöver utstråla längre; jag bryr mig helt enkelt inte nu. Förut så betydde det allt. Att verka glad, se glad ut, skratta och le; vara den lyckligaste man kan tänka sig. Tills en klok kille berättade något för mig när vi satt och talades vid. "Dina ögon är så jäkla sorgsna, Nora. Vad fan är fel?". Då slog det. Jag är inte negativ. Var jag negativ skulle jag ha tagit livet av mig när jag var 12 eller något. 


3. VAD SKULLE DU ÖNSKA OM DU HADE TRE ÖNSNINGAR?

Hm. Att alla utsatta barn; som utsätts för helt absurda miljöer, som befinner sig i krig och som får utså skit, slits bort från det. Att varenda unge är innerligt lycklig. Även fast jag vet att det inte går. Jag hatar att se barn gråta. Avskyr det. Jag hatar att veta vilken stor idiot jag är, det finns så många som har det så förbannat mycket sämre än mig. Barn som far illa får blodet att koka i mina ådror. Och jag kan gråta som mest, för att jag vet att det pågår samtidigt som många andra har det så fruktansvärt bra men inte förstår det. Det gör ont i hela kroppen och det värsta är att vi är ganska få som tänker på detta ungefär konstant. I värsta panikångesten jag får, består en stor del av den; av skulden jag känner för att jag inte kan göra något. Nu skrevs det mycket om den önskningen, ska snabba på resten. 
Sedan önskar jag mig lycka, på något sätt. Att få vara lycklig på rikigt. Att någon springer in och håller om mig, håller min hand, rör vid mig med värme och tittar mig i ögonen utan att säga ett jävla ord. Som finns, hela tiden. Som jag aldrig vill förlora. Jag vill ha lycka; av någon. Dela lycka, det vill jag, så mycket. Att få känna den där lyckan som de flesta i min omgivning kan känna ibland, att kunna ha bockat för den känslan. Jag vill höra till någon som vill höra till mig. I framtiden, hoppas jag att någon snäll själ vill ansluta sig till mig. Haha. 
Sedan så önskar jag mig liv för alltid. Att inte kunna dö. Varför, vill jag inte berätta för det låter sinnesjukt.