Hoppsan. En väldigt fin rubrik följt av en bild på mina fötter. Om inte det är det finaste ni sett klöser jag ut ögonen. 

Vet faktiskt inte riktigt vad som hänt här omkring. Jag gillar min header, det måste jag erkänna. Annars så är det väl inte det finaste stället jag besökt. Men jag tycker att det blev mysigare nu. Det känns så varmt, trots att höstkylan bara väntar på att tränga sig genom varje springa. Egentligen, så var det väldigt ovanligt varmt idag. Men ändå. Man kände liksom att det inte vara långvarigt. Värme bara fanns där, ett tag. Sedan när man vaknar upp imorgon och väntar sig solstrålar som värmer så far hårstråna på armarna upp och man står där och undrar vad som hände. Så känns det varje gång årstiderna promenerar vidare. Stora chocker. Big, big ones. 

Nu undrar jag om det inte är dags att bädda ned sig under täcket. Det har varit en lång, lång dag och det var tänkt att jag och min klass skulle bara mysa och titta på film hos mig, fast det blir nästa vecka. Och vi ska förmodligen åka till Mälarvik, snart, också. Hoppas hoppas hoppas. Inte för att Mälarvik är någon höjdare, men det är min klass. Höjdare, ja-a. 

Nu får man tycka som man vill om min Strobe.