Kent ska släppa en ny platta och ut på vägarna igen, nästa år. Waaaaaah. Lagom underbart. Jag och Erik höll tummarna för att de skulle komma denna sommar men det gjorde de inte. Så. Nästa sommar, vår, vinter. Något. Nu spelar de in alla (utomjordiskt fina) låtarna. Iiiih. 

747 står förresten för en av Kents finaste, finaste, finaste låtar. Tror inte jag har lyssnat på någon Kent låt mer än jag har lyssnat på den, för den är bara så utopiskt vacker. Man blir lugn samtidigt som man vaknar till. Hjshdf. "Lyssnar, stel och fastspänd och när paniken bryter ut ler du svagt och viskar till mig; du är värd att dö för". Ja, 747 är standardkategorin här omkring. Ni vet.